Carpe f***ing diem

Carpe f***ing diem
”Lev i nuet.”
”Andas.”
”Öppna ditt hjärta.”
”Det är de små sakerna som räknas.”
”Carpe Diem.”
Uttryck vi hör hela tiden. I flöden, bilreklamer, tryckta på fake vintage skyltar i prydliga kök, broderade på kuddfodral. Ord som blivit så uttömda att de nästan tappat mening, känns tröttsamma – eller till och med provocerande.

Men vad händer när en av dem faktiskt träffar dig? På riktigt.
Inte som en tanke – utan som en kroppslig insikt. En pollett som trillar ner.
När du känner ditt hjärta öppnas för första gången, när du kärleksfullt vågar ta emot mänsklig värme.
När du tar ett andetag som inte bara syresätter – utan förankrar dig i nuet, i kroppen, i kraften.
När du inser att det verkligen är de små sakerna – inte som en trevlig tanke, utan som en djupt rotad sanning.
Och till slut finns det ingen väg runt det:
Det finns inget annat än nuet.
Inga sen. Inga ”när det lugnar sig”.
Inga framtida versioner av dig själv som ska börja leva det där livet du längtar efter.
Och allt – ALLT – är de små sakerna.
Det mjuka morgonljuset.
Fingrar som rör vid din hud.
En sked varm soppa.
En fot som vilar mot trägolvet.
Plötsligt är orden inte längre bara ord. De är något du vet, för att du har upplevt det.

Kanske är det också därför dessa sanningar så sällan når oss genom huvudet.
De fastnar i bruset av tankar, analyser och prestationer.
Vi kan läsa hundra böcker om närvaro, förstå teorin om och om igen – men det är först när kroppen får vara med som något verkligen förändras.
Det är ofta genom det fysiska som vi börjar förstå.
Inte med logik, utan med förnimmelse.
Ett andetag som öppnar något.
En rörelse som frigör spänning vi inte visste att vi bar.
Ett ljud, en ton, som landar i hjärtat och spräcker upp en förhårdnad yta.
Yoga, meditation, breathwork och embodiment är inte bara tekniker – de är portaler.
In i något djupt mänskligt, närvarande och sant.
Självutforskande som inte går att tänka sig fram till.
Det måste upplevas. Förkroppsligas. Kännas.
Och kanske är det först då, när kroppen är med, som vi verkligen förstår vad orden betyder –
att andas inte är något vi gör – utan något som gör oss.
Att öppna hjärtat är mer än en idé – det är en erfarenhet.
Att carpe diem inte är ett broderi – det är ett rått, vackert, skört och kraftfullt sätt att leva.
Så nästa gång du hör en sliten fras – stanna upp.
Kanske är det just nu den är redo att nå dig.
Och kanske, bara kanske, är du redo att känna den.