Freeze – när det överväldigande har fastnat i kroppen

Trauma är ett ord som ofta väcker starka associationer. Vi tänker på olyckor, övergrepp, sjukdomar eller förluster. Men i Somatic Experiencing – den metod jag (Nina) terapeutiskt arbetar med – ser vi trauma på ett annat sätt.

Trauma handlar inte så mycket om vad som hände, utan om vad som hände i kroppen när någonting blev för mycket, för snabbt, för länge, eller när vi var alldeles ensamma med något som kändes överväldigande.

Kroppen har ett eget språk för fara. Det talar genom nervsystemet – ett biologiskt system som under miljontals år utvecklats för att skydda oss. När något skrämmer eller hotar oss, aktiveras tre grundläggande responser: kamp, flykt eller frysning.

Kamp mobiliserar styrka och kraft. Flykt väcker snabbhet och fokus. Men om kroppen upplever att varken kamp eller flykt är möjliga – när vi är fast, små, utlämnade eller inte får någon respons – sker något annat. Systemet trycker på paus. Det fryser.

Freeze – kroppens geniala överlevnad

Freeze är inte ett misslyckande. Det är en genial strategi som skyddar oss från att känna hela kraften av det som sker.

Djuren gör det också – när gazellen inser att den inte kan fly, stelnar den till. Kroppen stänger delvis av. Hjärnan producerar smärtstillande ämnen. Pulsen saktar in.

Det är ett sätt att överleva det outhärdliga.

Hos oss människor kan frysen dock fastna på ett annat sätt, eftersom vi ofta inte får möjlighet att “skaka av oss” det som hänt. Vi fortsätter fungera, men kroppen har inte fått veta att faran är över. Den står fortfarande på vakt.

Vi kan ha överlevt situationen – men systemet lever kvar i den.

När överlevnaden blir till vardag

Många lever i ett tillstånd av freeze utan att veta om det.

Vi kallar det stress, utmattning, prestationskrav eller bara “sån är jag”.

Men under ytan handlar det ofta om ett nervsystem som inte riktigt fått landa efter år av hög beredskap.

I freeze är vi fortfarande påkopplade, men energin rör sig inte fritt. Det är som att gasen och bromsen är intryckta samtidigt. Vi kan känna oss drivna men tomma, utmattade men rastlösa, lugna på ytan men spända inuti.

För andra kan freeze vara mer passiv – som att allting går i sirap, som att kroppen inte orkar starta, som att något i oss har gett upp.

Den ena varianten är alltså en aktiv freeze, där kroppen fortfarande går på högvarv men inuti är stilla.

Den andra är passiv freeze (dorsal freeze), där hela systemet drar sig tillbaka – vi tappar energi, inspiration och kontakt.

Båda är uttryck för samma sak: att kroppen inte känner sig trygg nog att släppa garden.

Hur det kan se ut i vardagen

• Du vet vad du borde göra, men får det inte gjort.
• Du känner dig trött utan att förstå varför.
• Du tappar ord eller stelnar till i vissa situationer.
• Du undviker konflikt eller drar dig undan, även när du egentligen vill vara nära.
• Du håller ihop, presterar, hjälper andra – men är spänd inuti.
• Du flyr in i skärmar, planer, listor, jobb eller mat för att inte känna.
• Du kan inte vila, trots att du är helt slut.

Det är lätt att tro att det här handlar om brist på disciplin, motivation eller personlighet. Men det handlar sällan om det. Det handlar om ett nervsystem som försöker skydda dig.

Hur Somatic Experiencing arbetar med freeze

I Somatic Experiencing arbetar vi med att hjälpa kroppen göra klart det som en gång blev avbrutet – att få avsluta en traumarespons.

Istället för att analysera eller bara gå in i historien, riktar vi uppmärksamheten mot kroppen – på små sensationer, impulser, mikrorörelser och andetag.

Kroppen vet vägen tillbaka. Den behöver bara trygghet nog att hitta tillbaka.

När vi arbetar med freeze gör vi det långsamt, i små steg. Vi skapar trygghet, hittar resurser och låter systemet själv hitta rytmen mellan aktivitet och vila.

Det kan handla om att återta rörelse i nervsystemet – en liten muskelspänning, ett djupt andetag, en suck. Eller att känna igen signalen när kroppen vill dra sig tillbaka, och stanna kvar i det precis så länge som känns tryggt.

På så sätt kan nervsystemet gradvis reglera sig igen.

När det som varit fruset tinar frigörs energi. Livskraften – den som legat gömd under överlevnaden – börjar röra sig igen.

Vi känner värme. Färg. Närvaro. Liv.

Vägen tillbaka

Att tina freeze är inte en mental process, utan en kroppslig återkomst.

Det handlar om att återupprätta kontakt: mellan kroppen och sinnet, mellan rörelse och vila, mellan jaget och världen.

När kroppen börjar växla fritt igen blir livet mindre hårt och mer levande.

Vi börjar känna rytmen igen – av andningen, dagen, årstiden, naturen, relationerna.

Vi märker att vi inte behöver hålla ihop allting längre.

Det är därför arbetet med freeze är så centralt i Somatic Experiencing. För när kroppen börjar röra sig igen, börjar också livet röra sig.

Det är där läkningen sker – i de små skiftena, i de stilla återkomsterna, i känslan av att sakta men säkert tina upp inifrån.