Att befinna sig i förändring – del 2

I min förra artikel, En ny början i smålandsskogarna, berättade jag om en avgörande milstolpe i mitt liv – yogaretreatet i maj 2021, där en intensiv process av självinsikt och förändring tog sin början. Några månader senare fortsatte resan och tog mig till nya upplevelser och insikter.

Nästa avstamp i min resa var i november 2021, då jag befann mig på Mallorca. Sedan retreatet i maj hade jag hållit fast vid ett dagligt yogautövande och fördjupade det under semestern. Sommaren hade bjudit på en stark frihetskänsla, men den var fortfarande färgad av något obekant, som att inte riktigt ha fast mark under fötterna – en känsla som kom med den stora förändringen i mitt liv. Att vara utan barnen var tufft, och vardagen såg så annorlunda ut jämfört med tidigare. Jag tänkte att det kanske var själva förändringen i sig, kombinerat med att jag hade börjat jobba med mig själv på djupet, som skapade den känslan. Jag värderade inte; jag accepterade bara det som var. Jag prövade vingarna och flög, men stannade upp och betraktade nyfiket var jag befann mig och hur det kändes.

Jag insåg då att jag fortfarande var omskakad och utmattad efter en mycket påfrestande period. Då trodde jag att den låg bakom mig, men i själva verket hade den lämnat kvar spår, molande och verksamma långt där inne, i det tysta. Varannan-vecka-livet hade öppnat upp möjligheter till spontanitet som jag inte hade haft på länge, och jag åkte till Mallorca. Att resa på egen hand sent på hösten till den vackra ön och omfamna friheten var väldigt närande för min återhämtning och bra för den process jag befann mig i.

Tidigare i livet hade jag fördjupat mig mycket i psykologi och personlig utveckling och trott att jag hade koll. Men jag förstod nu att det mestadels hade varit en intellektuell övning, på tryggt avstånd från de verkligt brännande områdena i mitt liv – de som det egentligen handlade om. Dessutom insåg jag att förändring inte bara skedde i tanken, utan att den framförallt satt i kroppen och kändes där. Jag hade länge varit intresserad av personlig utveckling, men det var först då jag verkligen upplevde det. Jag kände mig friare, lekfull och levande. Det vibrerade inom mig, och jag ville bara skratta och dansa. Men också ge plats för det sårbara och låta det växa. Så en hel del förlösande gråt också – så skönt! Samtidigt var jag väldigt medveten om att jag bara hade börjat skrapa på ytan.

Temat för det kapitlet i mitt liv var transformation. Jag var innerligt besluten att ge mig hän, att genomgå en djup inre resa där jag skalade bort allt som inte längre tjänade mig, för att lämna plats åt något mer sant och vackert att ta plats inom mig. Det som tryckte på inifrån var ingen flykt eller något obehag som måste undvikas. Det var snarare som en innekatt som för första gången stod framför en öppen altandörr, blickade ut mot en prunkande trädgård och hörde ljuden av surrande humlor och kvittrande fåglar. Något nytt och främmande, men samtidigt djupt bekant och lockande. Det var som om något essentiellt inom mig flämtade till och väcktes till liv – en process som startade djupt där inne.

På Mallorca upptäckte jag fantastiska platser att möta mig själv på. Den fysiska miljön påverkar oss, och att vistas på en ny plats öppnade upp möjligheter för utveckling. För mig blev kontrasten slående: att lämna ensamheten i huset hemma, där ekon av det liv jag hade levt fortfarande fanns kvar. Tio år av känslor, tankar och beteenden hade präglat den platsen. Att vara på Mallorca var som att få ett nytt, friskt utrymme att växa i.