De flesta letar efter något, något för att tränga bort känslan av tomhet. Vi täpper igen och spacklar bort genomträngande hål av meningslöshet, dämpar olust med lösgodis, fredagsvin, scrolla flödet, eller maxar våra åtaganden för att aldrig behöva stå stilla och känna efter. Vi eftersträvar att skapa en behållare för det perfekta livet – en partner, kanske några barn, ett hus, ett jobb, golvvärme, ett utomhuskök och parmiddagar. Allt kanske är på plats.
Eller så flyttar vi runt, börjar bygga men kan inte stå kvar, flyttar vidare till platser, nya människor, relationer och horisonter. Vi skapar en tillvaro, utan att verkligen vara i den. Men något kommer ändå ikapp, som molar och gnager djupt inom oss, suddigt till konturerna, ett existentiellt skav. Där, när det ekar en hålighet inom oss, är platsen för frodig förändring, transformation.
Vi tenderar att tro att lösningar på våra inre problem ska göras i den yttre världen. Men att komma i synk med sig själv, kroppen och sinnet, att leva sin sanning, det hittar vi i oss själva. Det är ingenting externt som vi kan uppnå genom materiella, relationella framsteg eller mekaniskt få tillgång till av att hoppa på något andligt frälsningståg. Vi går alla omkring med en skatt inom oss, oftast helt ovetande. Sann förändring börjar här, i oss själva, av oss själva.
Vi gräver där vi står.
Vi har dock oddsen emot oss. Minsta motståndets lag att inget ska vara jobbigt, en överdriven bekvämlighet och trygghetsfixering skapar en stagnation i oss. Vårt samhälle vilar på grundvalar av kortsiktiga belöningar. När vi inte får utsättas för kyla eller uppförsbackar eller kunna sitta och observera när det bubblar upp obehag inom oss, så tar vi oss inte vidare. Det handlar heller inte om att försöka köra över sitt mörker med påklistrat positiva affirmationer. Dagen behöver natten.
Förändring kommer, enligt oss, heller inte från att intellektuellt förstå, från kloka ord på en kylskåpsmagnet eller existentialistiska filosofiska mästerverk. Allt som vi levt har lämnat spår inom oss, minnen, mönster, trauman, och gör att vi så ofta tycks landa tillbaka i bekanta situationer och relationer. Mönster och kroppsminnen tänker man inte bort. Vi jobbar istället med att väcka kroppen, att integrera förändringen, och liksom jobba in den i köttet. Din kropp är din guru, den ljuger inte för dig, men vi behöver lära oss att kunna stå kvar och verkligen känna känslor och lyssna till kroppen. Då löser vi, en liten bit i taget, upp det förhårdnade skavet och olusten.
Vi vill att människor ska väckas till sin inneboende kraft, i sina kroppar och hela väsen. Att skala bort gamla mönster och identifieringar som varit käppar i våra hjul. Att känna kärlek och samhörighet och då kunna leva mer närvarande och medvetet. Vi har alla förutsättningarna inom oss, glädje, kärlek, stillhet och insikt, väldigt nära samtidigt ofta svåråtkomliga, omedvetet och omsorgsfullt gömda i vår inre garderob. Att expandera den vi är. Hitta dig i dig.
Det finns många sätt, metoder, och uråldriga andliga traditioner att ta sig dit. Kundaliniyoga är en av dem. Ingen aspekt av dig undkommer kundaliniyogans effekter. De är påtagligt effektiva och kraftfulla tekniker till att leva större, ärligare, skönare och låta vågorna av dig svalla ut i världen. Världen behöver det.
Det krävs mod för att stanna upp och se på sitt skav. Vi hyllar hängivenheten att gång på gång möta sig själv på yogamattan och ute i livet. Vi hyllar också resan och utforskandet, att vi är mänskliga, felar, ramlar och tar oss upp igen. Att se det vackra i det. Vi bjuder in lätthet i livet, flyt, innerlighet, vitalitet, lekfullt skapande, lust, expansion, samhörighet, styrka. Vi låter dem vara ledord. Vad ska få ta plats? Det handlar inte om att tro på något, bara ta del av effekterna av de yogiska teknikerna.
Om du vill ha essensen av vad Mool pysslar med. Känner du ibland att du släpar efter i den digitala karusellen, eller kanske till och med står utanför sociala medier? Inga problem, koppla upp dig här!